Måleriet är det fält i vilket min näsa sniffar, där mina händer rotar.
Det är inte konstigt att jag tycker mig ha upplevt något förut; de upptäckter jag gör har rötter i detta fält, ända tillbaka till grottmannens hjortar och oxar.
Jag tror på ett för oss människor gemensamt språk, ett språk satt i en ständig och icke förutsägbar utveckling.
/ Thomas Larsson